Det var meningen att vi skulle till Chinatown på lite lunchmat, men det blev sparat till kvällen istället. Vilket ledde till att vi tog metron till Chinatown, vandrade runt ett par varv, hittade en trevlig thailändare som talade om att ingenting var öppet just idag eftersom det var söndag? Eller för att det var en speciell söndag? Och så tog vi metron hem igen och hamnade istället på ett matställe där de hade grillmeny. Alltså inte kina- eller thaimat igår kväll. Men likväl en utsökt pepparstek för 89 baht. Tror inte jag någonsin kommer äta pepparstek igen för två-komma-någonting euro...
Det här är Two Socks. Han ville äta av våra grillstekar, men jag lyckades stå emot trots fantastiskt fina hundögon.
Idag har vi dragit vidare. Efter blixtar och dunder inatt droppade det fortfarande från taken när vi gick ut för att hitta frukost i morse. Sedan var det packning och metron till tågstationen Hua Lamphong. Där flöt allting mycket bättre än jag väntat mig. Jag tror att fyra olika personer kom fram till oss, frågade vart vi skulle och visade oss i rätt riktning - innan vi ens kommit till biljettkön. Min första tanke när någon kommer fram och erbjuder hjälp är såklart "nej, jag vill inte åka i din tuk-tuk ända till Kambodja", men de här var officiella guider med namnbricka.
En enkel tågbiljett från Bangkok till Aranyaprathet kostade 48 baht och tågresan var skumpig, naturfylld och tog 5 timmar. Vi hade kunnat komma fram fortare med buss eller minivan, men nu fick vi ju se en del på vägen.
Återigen hade jag föreställt mig något skräckscenario där man sitter som packade sillar ihop med de heliga korna och hälften av oss måste sitta på taket. Inte då. Sittplats fick vi, toalett fanns det (med papper!) och hela resan gick thailändskor runt med korgar och sålde dryck och frukt.
Väl här hade vi redan bokat hotellnatt bokstavligt talat vid gränsen. Så fort vi kom ut från tåget stod tuk-tukarna på rad och även om vi antagligen betalade överpris kom vi i alla fall fram till hotellet. Efter en liten extra tripp till vad vi gissar var en av de "falska" gränskontrollerna där de "fixar ditt visum". Vilket vi halvt som halvt hade förväntat oss, så vi bara upprepade hotellnamnet ett par gånger och de gav upp förvånansvärt fort och körde oss vidare dit vi skulle.
Och jösses vad här är fint! Vi kom fram när det var mörkt så jag har ingen aning om hur stan ser ut, men hotellet är över förväntan. Det är väldigt nybyggt och det märks, men det är rent, sängarna är sköna och jag skulle klart ha gissat på mer än tvåstjärnigt. Efter att ha haft minimalt vattentryck i duschen på förra stället var det riktigt skönt att bokstavligt talat få duscha av sig resdammet från tåget.
Imorgon väntar något av det jag tänkt mig som en av de mer intressanta (beroende på hur man tolkar intressant) upplevelserna på resan - korsa gränsen till Kambodja. Vi hade hört att man kunde gå till gränsen från hotellet, men jag tolkade det mera som att det var gångavstånd på en kilometer eller två. Inte att den ligger 30 meter bort, som den faktiskt gör.
Vi får väl se hur uppkopplade vi kan vara och hur mycket uppdaterande vi kan göra i Siem Reap.
No comments:
Post a Comment