Igår vandrade vi runt i stan en del. Hittade till Old Market och ett tempel som vi i ärlighetens namn inte alls vet vad det var...
Både middag och kväll drog vi oss mot bargatan för mat, varav det blev BBQ på kvällen. Och där bestämde vi nog att lunchtid är bargatan riktigt mysig, men på kvällen blir det för stimmigt. Inte så att folk börjar dricka och oreda sig, det verkar bara vara ofantligt mycket gruppresor som vandrar runt. Pubcrawl inkluderad i resepaketet kanske? (De yngsta deltagarna var någonstans runt 10 år, så kanske inte..)
I alla fall fick vi maten otillredd till bordet och så fick vi grilla och fritera själva. Roligt och mysigt, men som vi konstaterade efteråt: det smakar ju inte så gott som det kan när någon annan lagar det ;-) Ko, gris, kyckling, bläckfisk och krokodil stod på menyn ihop med ris, nudlar och grönsaker!
Idag var så dags för första turen till tempelområdet ett par kilometer utanför stan. Vi har bestämt redan innan att vi skulle införskaffa ett tredagarspass och eftersom vi ska stanna ett tag kan vi helt enkelt köra varianten "vilodag-tempel-vilodag-tempel...".
Flera sätt att ta sig runt både i stan och templen finns här. Bilar är mest privata, men i övrigt kan man gå (vilket vi uteslutande gör inne i stan), hyra cykel eller tuk-tuk. Nog för att det är asfalterade vägar utan backar, men idag när vi såg andra cykla runt där ute band templen var vi glada att vi satt där i skuggan i tuk-tuken. Först klättra runt i trappor och sten och sen sätta sig på cykeln för att komma vidare? I den här värmen? Det är väl semester vi är på eller? Dessutom är det bökigt att korsa gatan som det är, hur det skulle vara med cykel vill jag inte tänka på! ;-)
Man kan väl lätt föreställa sig att Angkor Wat skulle vara en turistfälla utan dess like. Men återigen var det inte som jag tänkt mig. Det fanns LUFT! Man behövde inte passa på ryggsäcken och man hamnade sällan mitt i turisthorderna. Om man inte hade otur och hamnade bakom en guidad tur. Men då var det ju bara att gå åt andra hållet när de väl kommit igenom ingången (där det ofta var lite flaskhalsar), så det var inga problem. Och för ett tredagarspass betalade vi 40US$/pers. och det får man väl knappt ett åkband på Liseberg för en dag längre. Positivt överaskad igen.
Vi hade på förhand gjort en liten deal med en tuk-tukchaufför som hänger på hotellet. Att man inte ska plocka vem som helst hade vi ju klart för oss, men när de verkar känna honom på hotellet kändes det helt ok. Idag väntade han på oss på morgonen som avtalat, men fick sedan dra iväg och vår chaufför blev utbytt. Till en i samma "stall" vad det ser ut som eftersom de har samma tröja och märke på tuk-tukarna (en Batman-symbol, haha). Inga problem med det, han körde på samma pris som vi kommit överens om tidigare (13US$ för hela dagen) och vart helst vi ville åka, glad och leende.
Första stoppet (också lämpligast med tanke på att det ligger "först" på området: Angkor Wat. Stort stenkalas. Framifrån såg man att det är renovering på gång, så bilderna blev mest inifrån och från andra sidan - men många bilder blev det ju..!
Har man ingen guide med sig får man väl läsa innantill... :-)
Nästa stopp, som innebär en vandring upp till templet på toppen av ett berg: Phnom Bakheng. Utsikt kan man kalla det, och platsen då många tydligen samlas för att se solnedgången över Angkor Wat.
Efter lunch-stoppet som i vanlig ordning innehåll nudlar och ris (även om det också fanns hamburgare och pannkakor, men vem vill ha det mitt i den kambodjanska djungeln?), var det sista stoppet för dagen: Ta Prohm. Välanvänt av Hollywood kan man säga. När vi var där inne hamnade vi bakvägen mitt i en jätteturistsamling som skulle posa med Tomb Raider-trädet, t.ex. Det finns t.o.m. utsatt på kartan.
Men det var ett riktigt häftigt ställe där det inte kändes iordning på något sätt. Stenar låg huller om buller och träden växte över murarna. Samtidigt som det inte var avspärrat.
Det var något som jag kände gällde över hela tempelområdet: säkerhetsrisk. Hade det varit i trygga Norden hade man ju inte kommit åt att se hälften av det, det hade varit avspärrat och förbjudet att klättra. Tacksam säkerhetsrisk får man dock nog kalla det, så att man verkligen fick se någonting.
No comments:
Post a Comment