Att det skulle ta lång tid vid passkontrollen i Bangkok, att vi skulle samsas med grisar och kor på tåget och att vi skulle bli grundlurade på tid och pengar vid kambodjanska gränsen.
Passkontrollen tog ju ett par minuter och tåget innehöll endast människor som satt inne i vagnarna. Och att passera gränsen till Kambodja var inte så skräckhistorieinspirerat som jag hade tänkt, det heller.
Som sagt tillbringade vi natten 30 meter från gränsen, så det var bara att traska in och börja fixa visum och immigrationspapper. Skräckhistorierna vi har hört involverar ofta "scam-bussen", dvs. en buss som går från Bangkok, tar olidlig tid och där man utfärdar (ibland falska?) visum för alldeles för mycket pengar i fel byggnader vid gränsen, och sedan lurar av folk ännu mer pengar för att komma vidare i Kambodja. Detta kan man hitta ganska mycket om på internet och redan t.o.m i vår Kambodja-guide som sträcker sig så långt tillbaka som 2005. Så är man lite intresserad bör man veta om det, och inte komma fram till ett hotell i Siem Reap och vara sur på personalen för bussturen de just varit med om. Som vissa tycks göra.
Hur som. Vi visste vilka byggnader vi skulle undvika och vilka vi skulle till och vi blev redan utanför visade till rätt byggnad där de utfärdar visum. Återigen är jag misstänksam och tror att de försöker visa oss fel, men de var "officiella" personer och visade på byggnaden vi visste att vi skulle till.
Efter att vi fått visumet skulle vi till immigrationen, stå i kö igen, scanna fingeravtryck och få en massa stämplar i pass och på papper. Sedan var de officiella personerna tillbaka och visade oss vidare till den mindre gratisbussen som skulle ta oss till - eh? resecentrumet? Inget konstigt, så hade vi förstått att det skulle gå till. Den lilla killen i rosa piké och med namnbricka runt halsen följde med oss på bussen ihop med fyra andra och sedan var det till att välja om vi ville komma fram till Siem Reap med buss eller taxi.
Eftersom vi hört att taxi är det bästa, och eftersom två koeranskor som varit med på transportbussen ville dela, blev det två timmar i taxi från gränsen till Siem Reap.
Jag började bara grunna misstänksamt en gång på vägen faktiskt, när chauffören körde in till kanten och öppnade bagageluckan. Men han skulle bara tanka...
En timme tog det mas o menos från det att vi traskade över gränsen på Sound of Music-vis (fast lagligt) till det att vi satt i taxin på väg vidare.
Och det där med TUTA OCH KÖR har fått en ny innebörd ska sägas. Här lever man verkligen upp till det. Eller snarare KÖR först och TUTAR sen. Nej förresten, blinkar gör man faktiskt och tutar gör man mest på mopeder. EFTER att man KÖRT.
Väl framme här i Siem Reap stannade taxin och vi blev uppdelade på tuk-tuks. "Included in price". Eller hur? Men det verkade så vara, för tuk-tukföraren ville "bara" ha lite dricks efteråt. Den lilla killen i rosa piké som följde oss över gränsen fick också dricks, men det var det enda extra vi betalade idag, övrigt var enligt de priser vi hört. Så det verkar som att vi kom ganska enkelt undan.
Här har vi checkat in på vad som skulle vara ett riktigt fynd. 50% rabatt var det häromdagen på ett hotell som hade alldeles överväldigande fina recensioner, så det tog vi. Enkelt och slitet visst, men vi fick en bricka med kalla handdukar, juice och banan när vi checkade in och hela dygnet finns det kaffe, te och minibananer ute i lobbyn att ta för sig av. Frukost har vi inkluderat också. Och VÄLDIGT service-minded är man här.
Lite reshungriga vandrade vi iväg på dollarjakt och matjakt när vi checkat in. Vi insåg snabbt att vi inte kan hålla samma pris på mat som vi gjort på bakgatorna i Bangkok, men dyrt ska man inte säga att det är. Vi strövade in på en gata som såg ut att ha många restauranger och inser först när vi går därifrån att det är bargatan vi ätit på. Men det fanns flera intressanta matställen där så inte mig emot.
Kyckling och amok (fisk) med curry och jordnötssås.
Trevliga och glada var de på restaurangen också. Och när vi fick växeln tillbaka hade de glömt att ta 50 dollar-sedeln vi betalat med, men den lämnade vi tillbaka. Såklart.
Namnam i värmen!
No comments:
Post a Comment