"Måsten" i Bangkok

Enligt reseguiderna och hörsägen är nummer 1 på listan över vad man ska se i Bangkok Grand Palace och Thailands mest avgudade Buddha.

Så då fick det bli turist-dag och färd via skytrain och flodbåt till området. Skillnad mot vad vi hittills sett om man säger så. Vi har liksom hållit oss ifrån det direkta turistandet känns det som, så lite ångestfyllt är det allt att samsas med stora horder av tyskar och skolbarn.


Varmt som attan var det och självklart var man tvungen att ha långa byxor och ärmar. Vilket vi hade med oss. Trodde jag. Det fattades ett par centimeter mellan mina byxor och vandringskängorna så jag fick köa ihop med alla halvnakna oinformerade, betala deposition för en unken kjol och klampa omkring i densamma utanpå byxorna genom hela området. Varmt? Ja.... (Lauri har lagt upp en bild med mig i denna vackra kreation)

Påklädda och klara går vi igenom byggnader som vi inte riktigt vet vad de är eftersom vi inte kan tyda kartan vi har fått. Det fattas liksom byggnader på den ritade kartan och vi vet inte vad vi tittar på.

Men men, runt kommer vi och snart också till Smaragdbuddhan. Där vi, efter att ha klätt på oss för mycket kläder, delvis måste ta av oss igen. Av med skorna och kameran lämnas utanför. Och väl därinne får man inte ha fötterna pekandes på Buddhastatyn - ser jag när jag är på väg ut.
Mycket glitter och guld var det, men han syntes ju knappt där uppe i taket lilla Buddhan.




Innan vi lämnade området passerade vi även Grand Palace och vapenmuséet där min kära broder troligen hade svimmat av lycka för 15 år sen.

  

Varmt och pust och vatten dracks.
Vidare mot vad som delvis har utmärkt sig som backpacker-haket, och delvis också är med på listan över vad man ska se i Bangkok: Khao San Road.

Och den enda anledningen till att jag överhuvudtaget kan tänka mig att det är med som en "sevärdhet" i Bangkok är för att man ska bli glad att man inte bor där. Basarer med inropare i stil med "lookie, lookie, cheap, cheap", tuk-tuks som väntar på att få köra en till en skräddare istället för till adressen du ber om, mat till dubbla priset mot vad vi har här på "vår" sida stan (o inte riktigt lika god) och tvivelaktiga utflyktsbiljetter att köpa.
Gud, vad skönt att vi inte bor här, tänkte vi bägge två där vi satt och åt lunch med fotboll på en TV och en svensk familj med småbarn vid bordet bredvid.
Vi har tänkt lite "ju fler lokala besökare, desto bättre mat" när vi har valt matställen, men det var då rakt omöjligt att hitta på Khao San Road.

Det låter nog i tonen som att jag inte är alltför imponerad av vad vi har sett idag, och det förväntade jag mig heller inte att bli. Det var bara någonting som skulle ses. Lauri tror att det är "guide-nerven" som kommer fram. "Jaha, här var det ett tempel till, det var det det...".
Men nog kan vi nu pricka av ett par "sevärdheter" på listan.