Hemma på andra sidan världen

Så känns det efter en dags strosande i Christchurch. Om inte annat för att temperaturen är behaglig som en junidag. Bokstavligt talat.

Vårt plan från Bangkok till Sydney gick som en dans - nästan. Lyfte och landade helt i sin ordning, och precis som på British Airways-planet satt vi på rad 40-någonting i ekonomi-klass men allt var ändå inkluderat och flera alternativ till måltid fanns. Här satt vi till och med ensamma på vår sida och behövde inte tänka på en tredje person längst ut på kanten. Kan därför även varmt rekommendera Qantas för långflygningar!

En av de häftigaste boardingkorten jag haft i min hand! 

Hur ofta gör man den resan liksom?

Men eftersom jag hade fönsterplats sist så fick Lauri den nu, och jag kunde inte komma till ro i någon lämplig ställning och sov max en timme den natten. Sedan gjorde det ju inte saken bättre att pappan i barnfamiljen på andra sidan gången hela tiden skulle stå upp och fixa och trixa - han var nämligen stor som ett hus och på morgonen när det var ljust i planet såg jag hur lågt ner hans byxor satt och vad jag egentligen hade haft för lurvigt i örat hela natten. Tur att jag inte såg det när det var mörkt, då hade jag nog fått någon slags hisskräck.
Vaknade gjorde vi också precis efter att vi enligt flygöversikten hade passerat över Ayers Rock. Attans.

Vi var inte riktigt säkra på hur vi skulle vara klädda för en dag i Sidney. Det skulle nämligen enligt alla kontrollerade väderuppgifter, regna. Men det var fint när vi landade och tog en buss in till centrum. Eller ja, hamnen, så att vi kunde vara lite turister runt bron och operahuset. Vi åt lunch och sedan vandrade vi lite i botaniska trädgården, där vi bland annat stötte på ett vält drakblodsträd (!). Inte en regndroppe under vår dagstur och jag tror jag lyckades bränna axlarna i den 25-gradiga värmen.

Tillbaka till flygplatsen i god tid för nästa flyg. Och det planet var faktiskt inte så roligt. I normala fall hade det nog inte varit några problem med en flygresa på knappt 3 timmar, men nu var jag så trött från att inte ha sovit ordentligt på typ 40 timmar att jag bara ville luta mig tillbaka och blunda. Gick inte. Sätena var på något sätt lutade så att man satt som i ett skruvstäd, och man fick besvära grannen bakom för att ens komma upprätt. Antagligen inget viktigt för en "vanlig" dag som sagt, men nu var det rätt ledsamt. Kom kanske till ro i någon halvtimme.

Vi kom fram i tid utan problem och kom hyfsat snabbt igenom immigrationen. Det hade nog gått snabbare om det inte hade varit för en grupp asiater framför oss som hade skrivit i papper fel eller inte förstod vad de skulle göra eller hur det nu var. Men så mycket har vi lärt oss under den här resan i alla fall att står man i kö ska man undvika att hamna bakom asiater. Oftast i grupp och fattar nada av vad som händer. När vi skulle till säkerhetskontrollen i Bangkok för två dagar sedan blev två stycken stoppade eftersom de försökte vandra direkt in dit med sina resväskor på en trolley - utan att ha checkat in dem. WTF?

Vår transport vi hade bokat genom hotellet stod och väntade utanför och i den i princip obefintliga nattrafiken var vi snart vid vårt hostel. Vid halv tre i natt somnade man äntligen i en oerhört mjuk säng i ett icke kvalmigt rum som inte behöver kontrolleras med AC.
Nya små lyxiga insikter. Man kan spola ner pappret i toaletten, man kan dricka kranvatten och man kan gå en promenad utan att behöva byta tröja. Och vad vi kom överens om när vi lämnade Bangkok: det ska bli skönt att vara i ett "civiliserat" land ett tag. Om man får uttrycka sig så. Där saker och ting fungerar och där man kan kommunicera med folk utan problem.

**********
Här känns det som sagt lite som hemma. Sommartemperatur med lite kallt på natten, floden som rinner genom staden är i stil med Tidan (förutom att här kan man åka på gondoltur) och det nya lilla mat- och shoppingområdet känns som en gågata i Jönköping.

 

Detta nya lilla område kallat Re:START består av butiker, banker och caféer i stora containrar och är beläget just vid gränsen till området som är under rekonstruktion sedan jordbävningen (som det för övrigt är årsdag för imorgon talade en trevlig kassörska i supermarketen om).
Mysigt område, men jag blev lite kall i magen av att vandra runt avspärrningarna för området. Kanske var det sömnbrist eller kanske var det för att det på något sätt blev väldigt tydligt att katastrofer också kan hända i "moderna" samhällen. Jag knäppte nog lite med kameran, men av någon anledning känns det fel att visa hur det ser ut. Men av vad jag kunde se tror jag att det en gång varit ett mysigt torg kring den inrasade kyrkan.

Nu har vi ytterligare en natt här i de mjuka sängarna innan vi imorgon får vårt hem för den kommande månaden - vår campervan :-)