Utflykt och påsk

Det är ett ganska häftigt ställe vi har hamnat på. Gammal stad, fina vyer och smala gränder. Det är lätt att trivas, trots ganska mycket inkastare till både restauranger och spa:n. Så vi har bokat fler nätter på samma vandrarhem och ska stanna till på fredag.


Det känns mer än jag trodde att man har kommit upp sig här i världen. Om man ska vara noga har jag varit högre upp än vad Cuzco är belägen, men "bara" med typ 100 m, och då kände man inte av höjden alls annat än genom att luften är klarare och lite kallare. Här blir man fort trött av minsta lilla och är man på promenad får man ta det långsamt och pausa under tiden.

   

Gränder, backar och Plaza de Armas

Igår gjorde vi vår första egentliga lilla utflykt. Vilket också innebar att man officiellt slog höjdrekordet eftersom utflyktsmålet är beläget på en höjd av 3700 m.ö.h. Man kan ta taxi och vara lite lat om man vill, men vi traskade. Vårt vandrarhem ligger i området San Blas som redan det ligger högre än t.ex. katedralen och torgen, så vi går ganska mycket i backar. Avståndet till vårt utflyktsmål kändes inte långt som så, men höjden gjorde att det tog en stund att ta sig dit. Mycket paus och vattendrickande blev det.

Vårt utflyktsmål heter Sacsayhuamán och ligger på en höjd precis norr om staden. Har man svårt att uttala namnet lär man turisterna att det låter som "sexy woman" ;-) Det liknar en befästning, är från inkariket och byggt av stora stenblock varav en del väger flera hundra ton.

Syns man?

Uppifrån höjden fick vi också en väldigt grann panoramavy över staden. Jag hade av någon anledning tänkt mig den här staden som en liten by med max ett par tusen invånare. Eller hur? 300 000 minst ska det bo här, och det märks ganska väl eftersom husen liksom sprider ut sig och klättrar uppför höjderna runtomkring.

Nu är vi mitt i påskveckan i ett katolskt land, vilket ju har inträffat förut, men inte i en stad som den här. Kyrkorna är öppna mer än vanligt och igår fick vi en procession utanför fönstret. Vilket innebar pojkar i vita kåpor, musik och så småningom ett ruttet dött lik i en glaskista en halvmeter från fönsterkarmen, följt av en madonnafigur. Blää, jag trodde ärligt att jag skulle få mardrömmar av synen. Och hur jäkla äckligt måste det då inte vara att bära den där kistan och liksom ha den där döde förtvinande mannen (jag bara antar att det är en man) precis intill örat. Men det är antagligen en ära. Nej, vissa traditioner i katolska och ortodoxa länder kommer jag aldrig att förstå mig på.

Senare på kvällen blev det vad vi tror var "en vanlig fredagskväll", vilket betydde den högst dunkande musiken i väggarna jag hört sedan jag bodde i Agia Napa. Men vi tittade på HIMYM-avsnitt tills man var pömsig nog att somna relativt fort när man väl försökte. Vi får väl se om det följs upp av "en vanlig lördagskväll".
Men vi känner ju inte av påsken i övrigt, inga fina ägg, kvastar eller sött utklädda barn som boomar på facebook ;-)
Nää, vi bara dricker Cusqueña och äter alpacka!

Glad påsk!