12.3.13

I vulkanland

På sidan 288 i Lonely Planet's Nya Zeeland-guide kan man läsa följande: "Due to its altitute, the Central Plateau has a generally cool climate, with temperatures ranging from around 3 C in winter up to a maximum of around 24 C in summer."

Hmm.
I respectfully disagree.


Jag kan ju åter nämna att jag hade läst att nu skulle vara den angenämaste tiden att bila runt i landet, men det här är ju nästan barnsligt perfekt väder. Maximalt 24 grader? I de två dagarna vi har varit här har det säkert peakat närmare 28. Och nu ska det väl snart vara höst?
Hur som helst. Klaga gör man då inte!

I söndags började vi dagen med att korsa sundet mellan öarna och parkera en kort bilresa norrut från Wellington. Överfärden tog ungefär 3 timmar på ett lugnt hav, vi åt lunch på båten och så gick vi på museum (som budgetresenärer utnyttjar vi ju allt med gratis inträde!) i Wellington innan vi körde vidare till campingen för natten.

Trevligt att ses, nordön!

Vi har inte riktigt vetat vad vi ska ta oss för här på den norra halvan förutom ett par hållpunkter, så igår tog vi ett ganska raskt kliv upp till nationalparken Tongariro. Vin hade vi ju provat i Blenheim och vi kunde inte riktigt hitta något vi ville göra på vägen, så vi fortsatte köra. Vi stannade i Ohakune i nedre ändan av nationalparken för natten, där vi somnade och vaknade till ljudet av en porlande bäck bakom bilen. Hur mysigt som helst (men tilläggas kan att det är ett helt företag att ta sig till toaletten mitt i natten, om man skulle bli för inspirerad av ljudet...).

Utsikten från framsidan var inte fy skam, den heller!

Tongariro nationalpark består bland annat av tre "relativt" höga vulkaner: Mt Ruapehu (2797m), Mt Tongariro (1968m) och Mt Ngauruhoe (2290m). Idag har vi varit på promenad bland dessa, vilket vissa troligen skulle benämna som att de har varit i Mordor. Jag väljer att benämna det paradiset.

Av förklarliga anledningar...

Vintertid är här skidbackar och sittliften är öppen även sommartid för att komma upp på lite högre höjder. Nu visade det sig att vi kunde komma en bra bit och till ypperlig utsikt bara genom bilkörning, så det nöjde vi oss med.

Vi gick en kortare promenad uppe på de lite högre höjderna och en lite längre (2 timmar i gassande sol mitt på dagen skulle visa sig resultera i en obetalbar sportbehå-bränna) längre ner i dalen, om man kan kalla det så. Att försöka beskriva vyerna med superlativer väljer jag att inte ens prova idag. Det finns liksom inte tillräckligt av dem.



Det visade sig också att både Ruapehu och Tongariro hade en lägsta klassens utbrottsvarning just för tillfället, och aktivt område kan man ju kalla det för:

Vi är inte riktigt säkra på hur normal denna syn är...

Nu har vi slagit läger för natten i Taupo vid sjön med samma namn, och vi befinner oss fortfarande i ett spännande geologiskt område där vi har varma källor och gejsrar att leta upp under de kommande dagarna.

No comments:

Post a Comment