1.3.13

Sounds of Silence

De senaste två dagarna har tillbringats i Fiordland, och körandes till och från - inklusive övernattning i - Milford Sound.
Tillika har jag de senaste två dagarna mer eller mindre konstant kämpat med att inte börja gråta offentligt. Jag vet liksom inte var jag ska göra av mig själv när det är så omtumlande grant vart man än vrider huvudet.
Den som har hört mig gå lös på beskrivningar av favoritplatser på denna jord, vet att jag är väldigt fäst vid Las Cañadas på Teneriffa. För att det är så häftigt landskap och en jättevulkan som sticker upp i mitten. Problemet nu är ju bara att det finns inte bara en bergstopp att vända blicken mot - det finns hur många som helst. Ö. Ver. Allt.
Därav mina inre positiva känslostormar...

Enligt en legend från maorierna snidades fjordarna med start från söder. När man nådde Milford (eller Piopiotahi) hade tekniken förfinats så mycket att denna blev något alldeles extra. När gudinnan från underjorden kom för att se över arbetet blev hon väldigt betagen, men också oroad över att de som såg fjorden aldrig skulle vilja lämna platsen. Därför släppte hon ut sandflugorna i området.

True story.

Anledningen till att jag till slut fick på mig långbyxor var egentligen inte på grund av temperaturen - det var på grund av sandflugorna...

Resan började med att vi gick upp redan strax efter sju och var på väg från Te Anau någon gång före nio, detta för att om möjligt undvika utflyktsbussarna. Vilket skulle visa sig inte vara några problem alls. Jag hade som vanligt förväntat mig det värsta och föreställt mig ett scenario i stil med E6:an vid midsommar. Och ok, det var ju lite större samlingar med bilar vid fotostoppen, men med större samlingar menar vi då kanske 5 bilar istället för 1. Nemas problemas.
Och. Vilken. Jäkla. Väg.
Inte något för alla, det ska erkännas. Vindlande upp och ner och tillfälliga fallhöjder på ?00 meter utanför fönstret. Vilket absolut är något för mig! :-) Åar och floder till höger och vänster, och så bergen. Jag blir liksom tom på ord.

The Chasm - kort skogsvandring på vägen

In the middle of nowhere...

Eftersom det i princip finns ett ställe att stanna över natten i Milford Sound hade vi bokat en plats för campervanen dagen innan. Och det var ett mysigt ställe minsann. Om det inte hade varit för sandflugorna. Vi kunde liksom inte gå utanför bilen trots att vi var överkletade med anti-insekts-roll-on, och öppnade man dörren flög dussinet in med en gång. Synd på en så mysig övernattningsplats...

Utsikten från vår campingplats

När vi kom fram bokade vi morgonkryssning till dagen efter, vilket gjorde att det blev ännu en morgon av tidigt upp och iväg. Men det var gratis kaffe på båten och vi hade gjort i ordning smörgåsar att ta med. Snabb frukost men med fin utsikt!

Morgonen var jättefin med sol som tittade fram bakom bergen, vattnet stilla och Medelhavsblått. 1½ timme kändes som 15 minuter. Och där stod jag på främre däck och försökte att inte börja gråta. Det var så otroligt stämningsfullt och fint alltihopa. Båten gick ganska tyst och det kändes inte ens som att vi störde sälarna när vi hälsade på i deras vik. Alldeles magiskt.
Nu tappar jag orden igen.




Efter kryssningen körde vi tillbaka till Te Anau där vi stannade för lunch och supermarket-shopping, samt planering för de kommande dygnen. Denna planering har nu tagit oss till Queenstown där vi har bokat in oss för två nätter. Ville man skulle man både kunna hoppa fallskärm, åka rafting och prova jet-boat här, men jag tror att vi kommer hålla oss till lite mer stillsamma aktiviteter...

Vädret på vägen idag har efter Te Anau varit lite mulet, så vi hoppas på bättre väder imorgon. Men nog ska jag inte klaga på vädret. Vi har ännu inte haft en droppe regn här, och Milford Sound har en årsnederbörd på mellan 6,5-7 meter, varav vi inte fick en enda millimeter.

Så vi har det rätt bra :-)

No comments:

Post a Comment