Lite uppspeedat tempo blev det allt efter en längre tids strosande och varande, när vi kom tillbaka från Aguas Calientes i måndags. En natt i Cuzco och sedan nattbuss till Nazca där vi nu befinner oss. Vi kom fram strax efter kl. 6 på morgonen, vilket innebar en solnedgång över Anderna och soluppgång över ökenbergen här omkring. Ganska svårslaget även om man var ganska dåligt soven så att säga.
På vandrarhemmet fick vi rummet med en gång och en frukostbricka strax därefter. Jag somnade ganska omgående och sov ikapp några timmar, men nog var det gott med någonting i magen efter den där vinglande bussresan.
Och här är så satans varmt! Nu har man liksom vant sig vid... eh... kan man kalla det svensk sommar? På en regnig dag är det kallt, men på en solig dag är det linne som gäller. Så var temperaturerna i Cuzco. Här känns det som man steks över öppen eld så fort man sätter foten utanför dörren. Dock lite svalare igår kväll, så till skillnad från t.ex. Thailand finns det ju iallafall någon tid på dygnet då man kan vara ute utan att ständigt behöva byta kläder.
Nazca är alltså känt för en mängd stora linjer och figurer ute i öknen, och mysterierna kring dem är många även om den kanske troligaste förklaringen till dem är att det hela är en stor astronomisk kalender. Vi har ännu inte varit på ett enda matställe utan liknande symboler:
Och idag har vi sett dem live.
Dagens program började med en bil som punktligt hämtade oss utanför vandrarhemmet kl 8, och körde oss mot den lilla flygplatsen. Där blev det lite väntan, men det var ändå förvånansvärt tomt på folk. Jag väntade mig som vanligt något värre och hade förutspått en smärre invasion, men det var nemas problemas. Flera flygbolag finns därute och vi hade diskuterat huruvida vi skulle kolla runt och jämföra priser eller inte, men paketet med transport och flyg och hela tjotabalongen vi kunde få från vandrarhemmet ansåg vi säkert och prisvärt så vi valde det. I efterhand är vi nöjda med valet. 90 US$ per person för transport och en 30 minuters flygtur.
Vi fick dela ett femmannaplan med ett franskt par och så bar det iväg.
Väldigt annorlunda mot alla andra flygupplevelser för att uttrycka sig milt. Första minuten uppe i luften kändes det att det fanns absolut ingenting mellan oss och marken, förutom en bit plast. Inte alls som att sitta i en 189-sitsare eller större om man säger så... Men det kändes inte osäkert och både start och så småningom landning kändes förvånansvärt mjuka. Däremot var ju själva turen mycket hoppigare än vad man är van vid. Dessutom gjorde de svängar runt figurerna så att båda sidor tydligt kunde se hela tiden. Tipset om att inte äta frukost innan visade sig vara väl befogat ;-) Men på det hela taget en otroligt häftig upplevelse!
Den s.k. kolibrin, 97m lång
Beroende på huruvida man är alien-fanatiker eller inte:
astronauten eller uggle-mannen, 35m lång
Allmänt svårslagen vy
Nazca är däremot inget ställe vi är imponerade av som så. Vilket innebär att våra två bokade nätter här kommer att vara alldeles tillräckligt och vi har redan bokat ett nytt vandrarhem ett par timmars bussfärd norrut. Så imorgon går turen vidare!
Tur att inte pappa Jan visste det här......
ReplyDeleteKKKKKKKKRRRRRRRRAAAAAAAAAMMMMMMMM