Efter Nazca gjorde vi ett stopp i Huacachina som bokstavligt talat är ett par hus runt en lagun eller oas, hur man nu vill benämna det, utanför den större staden Ica. Ja, den heter Ica, mycket underhållande. Vi tog en busstur från Nazca som gick snabbare än beräknat och en taxi från Ica ut till denna oas.
Det man kommer hit för är att åka runt bland de höga sanddynorna och jag tror vi blev välkomnade till vårt vandrarhem genom ett nästan uteslutande välkomstmöte om vad man gjorde bland dynorna och när nästa utfärd gick. Fastän vi sa med en gång att det nog inte var någonting vi ville ägna oss åt.
Lite tröttsamt.
Men det var en stilla natt i ett rum med mjuk säng och fin utsikt, och efter att ha klättrat lite på egen hand bland sanddynorna (läs endast jag) och ätit väldigt gott på en restaurang/annat vandrarhem på kvällen, hade vi en rejäl sovmorgon eftersom vi inte hade frukosttid att passa och vi inte riktigt hade bråttom till någon buss heller.
Så småningom tog vi oss tillbaka in till Ica (efter att taxichauffören hade erbjudit sig att köra oss hela vägen till vårt nästa resmål för jag vet inte hur många soles) och köpte bussbiljetter för vidare tur till Paracas, där vi nu befinner oss.
Också ett ministälle, där vi igår fick promenera till ett lyxhotell i andra änden av byn för att överhuvudtaget hitta en bankomat. Men det gick man ju över på kvart, och nu är vi vid havet så det finns lite vind här!
Vi har checkat in på ett vandrarhem precis i anslutning till busstationen, vilket kan låta oerhört tråkigt, men stationen är så liten att man inte tänker på det. Rummet känns nästan sprillans nytt och vi har en väldigt mysig och skuggig terrass där vi knäpper på läsplattorna, så vi ska stanna här en extra natt bara för att det är ett så behagligt ställe att bara vara på. Så först på tisdag går färden tillbaka till Lima.
Idag tillbringade vi morgonen till havs. Utanför Paracas finns Islas Ballestas som även kallas "Fattig Mans Galápagos", och det hade vi bestämt oss för att slå till med. Morgonljuset var som att titta på en Monet och lyssna på Händel samtidigt, och fastän vi från början gärna hade velat sova längre än till 6.30 fattade jag nere vid vattnet varför vi (och alla andra båtar skulle det visa sig) åkte just på morgonen.
Det var en speedboat som tog oss ut till ett gäng klippor fulla av fåglar, pingviner och sjölejon. Man kom riktigt nära framförallt sjölejonen som stekte på klipporna eller hoppade bland vågorna. Minns att vi såg dem på ett par hundra meters avstånd nedför klipporna i Catlins på Nya Zeeland, men absolut inte så här. Nej, förresten, det var sälar...
Fin morgon var det!
Nu är det som sagt chill ihop med läsplattor och lite Cusqueña på vår skuggiga terrass!
No comments:
Post a Comment