Nu är vi tillbaka i Cuzco efter ett par dagar närmare djungeln. Fredagen började med att vi ägnade en stund åt den goda frukosten på vårt Bed & Bakery, för att sedan ta en taxi till en av "minivan-stationenerna" i Cuzco för vidare färd mot Ollantaytambo.
Hotellet ringde en taxi åt oss, vilket gjorde att vi visste att vi inte skulle hamna någonstans i tjotahejti eller bli av med bagagen eller vad som nu kan tänkas hända i "farliga" Peru (alla guideböcker ger skräckhistoria på skräckhistoria, men än så länge lever vi!). Däremot visade det sig att taxichauffören förmodligen meddelade någon kompis att vi var på väg för någon minivan fanns inte i sikte när vi kom fram. Vi blev istället inlastade i en bil, vilket antagligen kan anses lyxigare än ett större ekipage, men jag fick dela baksätet med två brasilianska karlar, och det var ju inte som att dela baksäte med två minimala koreanskor i Kambodja precis. Nåväl, vi betalade det pris vi hört ska vara korrekt och det tog den tid det skulle (12 soles (~4€) och 1½ timme).
I Ollantaytambo åt vi en Menu del Día i en gränd och sedan blev vädret lite sisådär, så vi stannade på rummet och läste/kollade HIMYM-avsnitt på datorn. Annorlunda hotell, det kändes lite som ett enkelt hotell i Skandinavien. Synd bara att det var så kallt i rummet och att vi inte hittade varmvatten någon gång under våra 24 timmar där.
På kvällen blev det pizza där vi hör och häpna hamnade som bordsgrannar med ett finskt sällskap. Tror att de utgjorde ca 80% av alla finländare vi sett under hela resan...
Lördagen var det fint väder nog att ta oss upp till inka-ruinerna i Ollantaytambo. Yttepyttestad, så att hitta till själva ruinerna var inget problem. Däremot att ta sig upp...
Vi vandrade inte över hela bygget, utan nöjde oss med att få en fin utsikt och sedan tog vi trapporna ner igen. Riktigt mysig yttepyttestad för övrigt med kullerstenar överallt och smala gränder.
Sedan var det lunch och därefter tågåkande i intressant miljö. Tänker man efter kostade en enkel biljett ungefär lika med en X2000-biljett (eller vad det officiellt heter nu för tiden) mellan Arlanda och Skövde (om man surfar på SJ i god tid och får bra pris). Med skillnaden att det var kilometerhöga bergstoppar till höger och vänster under 1½ timme och man inte hann bli uttråkad och sträcka sig efter varken bok eller iPod. Fönster i taken också så att man riktigt kunde se vad som fanns utanför, och långsamt tuffande. Fin tågresa (fast jag blev rejält sur när vi inte fick sitta bredvid varandra), och valfri dricka och något som jag tror skulle likna en liten kanelbulle blev man bjuden på också.
Färden slutade i Aguas Calientes, även kallad Machu Picchu Pueblo, dvs själva porten till Sydamerikas mest besökta utflyktsmål och ett av världens moderna underverk. Jag hade väntat mig ett litet slumområde men en tågstation och alla restauranger och vandrarhem samlade på en yta av ca 100 kvadratmeter, och där en öl kostade 5 gånger så mycket som i Cuzco. Men det var större än så, och det enda som hände var att de lade på en dold serviceavgift på notan när man ätit färdigt på restaurangerna. Men det var ju bara att inte lägga någon extra dricks så hade man löst det problemet. Om man ville vara lite principfast...
Jag tror jag har nämnt tidigare att vi har haft en otrolig tur med vädret under vårt varv runt jorden. Då ska jag be att få tala om hur vädret förhöll sig söndagen 7 april när vi tog oss upp till Machu Picchu.
Eftersom det är dit upp alla ska är frukosttiderna på alla (antar jag) vandrarhem lite tidigare än vad vi är vana vid. I vårt fall 04.30-07.30. Vi har blivit vana att gå upp lite efter 9, men på söndagsmorgonen tog vi oss upp ett par timmar tidigare och åt frukost en stund efter 7. Och det var ju helt ok, för även om vi inte hade bråttom upp till ruinerna kunde man ta det lilla lugna och ändå sitta på en buss före kl 9. Det innebar att vi nog spenderade tiden där uppe tillsammans med 90% av den dagens besökare (störst folksamling ska tydligen vara 10-14), men vi tog vändan MOT strömmen och i vår egen takt.
Det innebar 1: att vi inte behövde börja utflykten med en hiskelig klättring, och 2: att vi sparade de "fina" vyerna till sist. Alltså tips till den som ska till Machu Picchu: gå inte samma vända som de guidade turerna och som pilarna visar. Går man som vi gjorde klättrar man långsammare och man peakar inte tidigt med de fina vykortsbilderna. Inte för att det finns ofina vyer där uppe, men ja...
Vädret då. Vi hade fantastiskt grannt väder där uppe. Att bergstopparna runtomkring var täckta med molntussar gjorde ingenting, det bara förstärkte intrycket av hur högt upp vi var (även om ruinerna är belägna på lägre höjd än Cuzco), och hade det varit stekande sol hade klättrandet där uppe blivit riktigt jobbigt. Nu var det lite fram och tillbaka mellan moln och en sol som tittade fram. Helt perfekt. Skönt för själva vandringen och kameran kunde få fina bilder utan vidare.
Och vilken grej. Jag saknar ord igen. Glädjetårarna började titta fram redan under den vindlande bussresan upp till ingången, och jag kände mig nästan färdig innan vi ens kommit innanför grindarna. Kameran kändes hela tiden otroligt liten och man blev liksom frustrerad över att man inte kunde få med allt man såg. Definitivt ett av de häftigaste platserna jag varit på.
Tilläggas ska också att inträdet till Machu Picchu kostar mindre än till Hobbiton (alldeles vettlöst!) och när vi kom ner till Aguas Calientes vid 12.30 var gatorna blöta och det hällregnade i princip hela eftermiddagen. Flyt.
Nu befinner vi oss återigen som sagt i Cuzco och vi är tillbaka på vårt Bed & Bakery efter tåg tillbaka till Ollantaytambo och transport till Cuzco, som denna gången faktiskt bestod av en minivan. Vi fick sätet längst bak för oss själva ett par kilometer, tills en stor peruansk man trängde sig in emellan oss som sista person i vanen och sov med hela kroppen lutad mot mig (givetvis, varför någon annan?) under en timme. Facit: 1st återstående funktionsduglig lunga.
Nu har vi en natt kvar i Anderna, och under eftermiddagen imorgon ska vi sätta oss på ytterligare en nattbuss, denna gång med slutmål Nazca.
No comments:
Post a Comment