Ska vi verkligen? Ska JAG?

Jag har aldrig sett mig själv som äventyrs-typen.

Jag önskar att jag vore den spontana som bara följer med dit vinden bär, men jag gillar planering. Så är det bara. Jag gillar att veta hur jag ska ha det, och jag gillar tryggheten.
Jag har blivit mycket bättre på det där men att vara spontan, det ska erkännas. Och jag märkte när vi jobbade utomlands och i princip skulle vara stand-by 24/7 om något hände (askmoln och flygstrejker och annat trevligt) att jag hanterade överraskningar mycket bättre än tio år tidigare, eller bara ett par år tidigare.

Så detta torde nu bli ett eldprov vad gäller min spontanitet. Bara vi har flygen, campervanen och lite hostelnätter klara så är det mycket upp till oss när vi är där sedan. Att göra vad man känner för. Det känns märkligt.
Och bara det faktum att vi ska till Nya Zeeland. Vi ska upp till Machu Picchu. Jag ska vandra runt i djungeln i sydostasien. Lilla jag ska till Angkor Wat. På något sätt finns det inte, och på något sätt är det bland det sista jag någonsin trodde att jag skulle göra. Jag vet ännu inte riktigt när det kommer sjunka in.

Häromdagen kom man ett steg närmare genom att införskaffa riktiga skor. Antagligen det dyraste jag haft på fötterna som inte är pjäxor, eftersom jag helt saknar Carrie Bradshaw-genen. Men det var Ecco och det var på rea. Ordinarie pris: hiskeliga 185€. Priset vi betalade: 99€. Till och med jag anser att det var ett fynd. Och jak-skinn är de i och sköna är de. Vad ska man säga?
De Lauri ville ha fanns inte i rätt storlek så han ska ta en tur inne i Helsingfors och se om de finns där.

Jag läste i tidningen häromdagen om en Göteborgare som köpt ett årskort på SJ:s tåg. Han hade betalat 87 000 SEK och på något sätt var min första tanke "Jaha ja, du kan åka mellan Stockholm och Göteborg i ett år för 87 000 SEK, men jag kan åka jorden runt för ynka 2 100£." Räknar vi med de extra flygen mellan Helsingfors och Heathrow landade hela vår gemensamma summa på 5 725€ (ca 47 000 SEK) och plötsligt kändes summan vi betalade för flygbiljetterna inte så stor längre.

Har för övrigt äntligen öppnat boken som tillbringat över ett decennium orörd i bokhyllan. Nu har den förflyttats till nattduksbordet. För att komma lite i stämning liksom...