6.5.13

Utvärdering?

Efter att ha varit hemma ett par veckor mestadels fint vårväder kanske det är dags för en liten summering av det vi har varit med om, som en liten avslutning.

För att göra det på enklast möjliga sätt väljer jag punktmetoden.


Thailand

höjdpunkt: streetfood! Och sista bungalowen på Koh Chang.
antiklimax: snorklingen.
vad man inte berättat för mamma och pappa: av de taxibilar vi åkte med i Bangkok hade endast två säkerhetsbälten, samt under en grilla-din-egen-mat-kväll på Koh Chang lyckades jag skålla bägge låren med kokande vatten.
ovärderligt i packningen: sunlotion, handdesinfektion.



Kambodja
höjdpunkt: själva landet och den positiva överraskningen att det var mycket vänligare och finare än jag väntat mig, hade kunnat stanna längre!
antiklimax: den dallriga hettan förde med sig huvudvärk efter varje pass bland templen, trots keps och mängder vatten, så man var däckad i timmar efteråt.
vad man inte berättat för mamma och pappa: malariapillren vi tog har rapporterats kunna ge hiskeliga biverkningar som mardrömmar och hallucinationer.
ovärderligt i packningen: keps, myggmedel.


Nya Zeeland

höjdpunkt: det går inte att välja, det var allt jag önskat mig och lite till!
antiklimax: Golden Bay blev liksom lite fel, vi kom aldrig till stränderna där.
vad man inte berättat för mamma och pappa - eller någon: jag körde aldrig bilen - pinsamt!
ovärderligt i packningen: pannlampa, resehandduk.




Peru
höjdpunkt: Machu Picchu!
antiklimax: att befinna sig i underbara Cuzco och inte kunna ta sig för allt man vill - p.g.a höjden, man blev helt slut för ingenting.
vad man inte berättat för mamma och pappa: i bussen på vägen upp till Cuzco hade jag vad jag antar var ett höjdsjukeanfall, där det kändes som en blandning av märkliga g-krafter och som att man var på väg att svimma.
ovärderligt i packningen: varma strumpor, torrschampoo.


Allover
över förväntan: landet Kambodja.
uppfyllde alla förväntningar: landet Nya Zeeland och underverket Machu Picchu.
långt under förväntan: snorklingen på Koh Chang.
ovärderligt i packningen: vandringsskorna, letton, sportbehå (priset blev dock otroligt fula brännor), microtejp, piratbyxor, minihögtalare, solglasögon, kamera.
vad vi aldrig använde: underställ, myggnät, torgvantar, regnskydd till ryggsäckarna (jag övervägde att börja använda det under busstransporter ett tag eftersom min ryggsäck blev neroljad i ett bagageutrymme), kortleken, Fia-spelet. Dessutom var det aldrig någon som frågade efter vaccinationskort eller internationellt körkort.
vad man hade klarat sig utan: jackan förväntades komma till användning på södra Nya Zeeland och i Anderna, och den användes en kväll i 100 meter bara för att det regnade i Cuzco; strumpbyxorna åkte endast fram en kväll i Auckland; fullt så många trosor var inte nödvändigt; behån användes endast ett fåtal gånger - i samma veva som kjolen i regel, dvs. ett fåtal gånger; sarongen användes inte efter att jag införskaffat haremsbyxor i Bangkok.

Bonus - Vad man lärt sig ogilla starkt:
Amerikaner:
Exempel på tjuvlyssning från restauranger/flygplatser/torg etc. Tjuvlyssnat är en överdrift förresten, de är ju så satans högljudda. Okej, ingen tjuvlyssning, men hur det skulle låta om jag gav mig in i ett samtal med en av dem.
Jag: "So where are you from?"
Amerikanare: "Ohio"
Jag: "Really? I am from Vaestergoetland!"
Amerikanare: "Oh......where is that?"
Jag: "Well, too bad if you don't know, I'm just being as specific as you are"

Fransmän:
Helt sant och lyssnat till på ett vandrarhem i Lima.
Svensk tjej: "Hello! How are you doing?" 
Fransyska: "????" 
Svensk tjej: "Hablas español?" 
Fransyska: "...eh......frances" 
(Vad fanken gör du ensam i Sydamerika när du inte ens kan säga hej på något annat språk än franska, människa?)

Asiater:
Samtal vid immigrationen i Christchurch.
Tullare (med en ängels tålamod och långsam övertydlig röst): "You have not filled in this form correctly, now you are telling me something different than what you have written" 
Asiatisk grupp: "?????"
Tullare (med samma långsamma röst): "Do you understand, sir? You have answered yes to this question on this paper (pekar) but now you are saying no to the same question. Do you understand, sir?"
Asiatisk grupp (vrider och vänder på huvud och papper och stoppar kön helt i ca 20 min): "???????????" 

Pub Street, Siem Reap, kvällstid. Vad jag antar har skett fem minuter före den invasion av asiatiska grupper som tar över hela kvarteret.
Guiden: "Tack ska ni ha allihopa! Ikväll har ni egen tid, så vi ses imorgon efter frukost klockan 8 utanför hotellet!"
(Antagligen redan före frukost eftersom jag starkt tvivlar på att de skulle kunna hitta frukostmatsalen OCH samlas utanför hotellet på egen hand.)
Asiatisk grupp (står förvirrat och mumlar en kort stund): "Är vi ensamma? Hjälp, vad ska vi göra? Vad händer? Var det någon som sa nattmarknad? Ja, dit kan vi gå"
Alla hänger på.
Är de liksom födda i så överbefolkade länder att de inte vet hur man gör saker på egen hand eller vad är problemet?


Det var det.
Summering av denna fantastiska resa som man inte kommer glömma i första taget. Men det har faktiskt varit lättare att komma tillbaka in i Nordbo-rutinerna än vad jag trodde ;-)

No comments:

Post a Comment